En psykisk störning innebär att en människa mår så dåligt inombords att det orsakar ett signifikant lidande för personen själv, psykiskt, socialt eller ekonomiskt. Störningen klassificeras av ICD-10 utifrån personen själv, huruvida denne uppfattar det som ett lidande, samt hur själv- eller verklighetsuppfattningen förhåller sig till verkligheten. De flesta diagnoser i ICD kräver att om lidandet är befogat så ska inte lidandet innefattas i de psykiska störningarna; så klassificeras därför inte till exempel rädsla i en misshandelrelation som ångest, jagsvaghet efter psykisk misshandel som psykisk störning, sorg över en förlorad anhörig som depression, eller problem till följd av livsstil som tecken på psykisk störning (jämför allostas).

För omgivningen kan en psykisk störning yttra sig på många sätt (vanligen genom att personen beter sig annorlunda), bara märkas ibland (till exempel vid berusning) eller inte märkas alls beroende på arten av lidande och på personens bemästringsförmåga. En del psykiska störningar är av den arten att de alltid är socialt handikappande, påtagliga i beteende eller tal, eller nedsätter funktioner i personligheten. Dock behöver inte sociala funktionsnedsättningar vara psykiska störningar. Utbrändhet, högriskbeteenden ifråga om spel eller sex, frekventa konflikter, eller accentuerade personlighetsdrag med mera, kan visserligen vara orsaker till att personer har problem med livssituationen, men är inte psykiska störningar eftersom orsaken inte är en dysfunktionell personlighet.[4][5]

Unipolära störningar, depressioner

Under depressioner är personer som regel ledsna. Att vara ledsen är ofta normalt sett till situationen, men under en depression står inte sinnesstämningen i proportion till den utlösande faktorn, och sorgen självt blir ett problem.
Till de unipolära störningarna hör egentlig depression och melankoli, amningsdepression, dystymi och årstidsbundna depressioner.[4] Dessa sinnesstämningar kännetecknas av nedstämdhet och sorg som inte är adekvata i sammanhanget, oförklarliga eller överdrivna. När sinnesstämningen blir ett problem för individen kan det betraktas som en störning. En depression kan innefatta ångest, sömnproblem och förändrat sömnmönster, minskad aptit och därtill hörande viktnedgång, mindervärdeskomplex, skuldkänslor, sorg, glädjelöshet, minskad energi och apati. Vissa depressioner är dock mycket individuella, och kan uttryckas med aggressioner och psykomotorisk agitation. Allvarliga fall av depression kan ge tankar på döden, och kräva vård för att förhindra självmord. Depressioner kan utifrån hur många symtom som uppträder och dessas svårighetsgrader, klassificeras som lindrig, medelsvår eller svår.

Depressionerna kan vara återkommande eller uppträda en gång. De återkommande depressionerna kan beroende på art ligga i gränslandet mot personlighetsstörning, neuros och bipolär sjukdom. Riktigt svåra och återkommande depressioner kan övergå i psykostillstånd, psykotisk depression.[2]